Den fria tanken

Det har hänt mycket sen jag skrev här sist. Trump har varit president och är det inte längre jag har träffat en ny partner och skaffat en hund min syster, två av mina närmaste vänner och två av mina ex har fått barn jag jobbar i Uppsala istället för Stockholm personer i min närhet har drabbats av allvarliga sjukdomar jag har blivit deltidssjukskriven för depressiv episod Covid-19 har förändrat livet för alla, i viss mån för alltid Sen pandemins början har jag pausat mitt facebook-konto för att jag spenderade alldeles för mycket tid där. Nu spenderar jag istället alldeles för mycket tid med att läsa nyheter; om politik, statskupper, förtryck, korruption, brottslighet och annat som känns relevant medan jag läser det, och samtidigt inte kräver något av mig mer än att fortsätta scrolla. Om jag skulle sammanfatta samtiden med en bild så skulle jag nog välja en bild på någon som fastnat framför en skärm, med nacken i en obekväm position och ett finger som febrilt scrollar. Kanske med ett mun

När man dör så är tiden slut så som vi känner den. Det kan låta trivialt och fånigt, men det mirakel som vi kallar liv uppstod genom det omöjliga, lite som att dela med noll. I samma stund som vi drar vårt sista andetag slutför vi detta mirakel och från att ha haft all tid i världen så har vi ingen tid kvar. Vi går från en ständig följd av ögonblick till att istället befinna oss i det gränsvärde där vi delar vårt liv med noll. Vi återgår till den fullkomlighet som vi var i innan vi föddes, i utrymmet mellan positiv och negativ evighet, där allt är möjligt. Vi föds med vissa instinkter, arvsanlag och i en viss miljö. De första valen i våra liv görs helt och hållet utifrån dessa förutsättningar och skulle därför vara förutsägbara för någon med en fullkomlig bild av det vi styrs av. Sedan börjar vi fatta beslut baserade på tidigare erfarenheter, och eftersom dessa uppstod till följd av förutsägbara val så är även dessa förutsägbara. Vi har en fri vilja i att vår individualitet

Jag vill vara den vars namn står på billiga tallrikar från Ikea som ingen tycker är särskilt fina men som sålts i hundra miljoner exemplar. Mitt namn ska stå där och ge bekräftelse på att jag åtminstone är värd 15 kr (på grund av defekt, ordinarie pris 25 kr). Jag vill ge världen rena vita linjer att förhålla sig till när allt annat känns tungt och ohanterligt. De ska vara tåliga och flexibla. En blank rund yta att spegla sig i och tänka “Det kanske inte är så illa ändå”. Jag vill att mitt namn sprids över alla världens hav, i lådor från Kina och Polen lastade i containrar. Först då är jag på riktigt en Designer, en sån där som lyckats. För hur ska jag annars kunna motivera min existens? Två studenter har blivit kära och delar nu på sin första måltid tillsammans. Självklart var det dem jag tänkte på när jag designade tallriken, de skulle inte klara sig utan mig. Den är så billig att den lämnades kvar av någon som flyttat från korridoren för länge sen. Försök någon gång att äta

Det finns yttre distraktioner (notifieringar, personer som försöker prata med dig, ljud och rörelser i omgivningen, m.m.) och inre distraktioner (plötsliga infall, tankar kring saker du behöver göra, dagdrömmar, m.m.) och dessa behöver behandlas på lite olika sätt. Yttre: När du blir distraherad, upprepa för dig själv vad det är du håller på att distraheras från, "jag skriver". Fortsätt upprepa, säg det en gång högt om det behövs. Gör sedan klart det du höll på med och först därefter kan du ge din uppmärksamhet till det som distraherade - och då kan du ge det din fulla uppmärksamhet. Inre: Om infallet är något du inte alls behöver göra, upprepa för dig själv "jag skriver". Om det är något som du kan göra senare så skriv ner det på ett papper och återgå sedan direkt till det du höll på med. Om det är något du måste ta tag i direkt, skriv istället ned vad du höll på med innan du gör det. Det här är tekniker jag börjat använda ganska nyligen, och än så länge så f

Min förra konsultchef kommer att hålla en intern dragning/kompetenslunch på temat "X saker jag önskar att någon hade berättat för mig när jag började jobba" om ett par veckor och jag passade på att skriva ihop en lista med insikter jag fått efter min korta tid i branchen. Dessa representerar inte valtechs syn på konsultmässighet i stort, utan är helt och hållet mina egna perspektiv, som dessutom kan komma att förändras. Affärsmässighet är viktigare än ärlighet Från vårt privata liv är vi vana vid att underhålla våra relationer genom att alltid vara så öppna som möjligt med våra känslor, ständigt uttrycka det vi verkligen känner i möjligaste mån. Relationer mellan konsult och kund kan inte byggas på det sättet eftersom kunder betalar oss för att utföra ett visst arbete. Uppriktighet och att spela med öppna kort kan fortfarande fylla en viktig funktion genom att skapa tillit och upptäcka misstag innan de hinner göra ordentlig skada, men det finns fall där det istället skapa

I stort sett varje dag åker jag tåg mellan Uppsala och Stockholm. Om jag kan spara 10 min per enkelresa på att cykla och gå fort och passa in tåget precis så blir det ca 2 timmar per vecka. Jag vet inte hur många gånger jag missat tåget mellan Uppsala och Stockholm på grund av det här tankesättet. Visst är det så att jag betydligt oftare har lyckats komma precis i sista stund och hunnit med, men de gånger jag misslyckas så kan det förstöra återstående del av dagen och all den stress jag utsätter mig för oavsett om jag hinner eller inte går inte att mäta i vare sig pengar eller tid. Egentligen är det inte ett medvetet val som lett till att jag börjat göra så här, det har bara blivit så och det har på något vis blivit en del av min personlighet som jag har svårt att bli av med.   Det återspeglar sig även i andra sammanhang; när jag sitter uppe och försöker bli klar med något istället för att gå och lägga mig, inför längre resor, när jag försöker bli klar med det jag håller på med inna